Barack, ta mig tusan

Inte för att det i sig kom som en större överraskning att Obama vann väljarnas förtroende för att leda USA de kommande 4 åren - det hade de tätduggande opinionsundersökningarna fixat. Dock känns det en natt/morgon som denna lite ödesmättat att sitta som svensk och betrakta hur landet vi älskar att hata respektive hatar att älska gjorde det som ingen hade trott var möjligt för bara ett par år sen. Det känns knepigt och fantastiskt på en gång. Vi framställer gärna USA som hökar, bigotter och rednecks men de gjorde det. De gjorde det som med allra största sannolikhet inte kommer att kunna göras i vårt självutnämnt upplysta och fördomsfria land. Barack inledde sitt segertal med att understryka hur alla tvivlare i natt blivit överbevisade om att allt verkligen är möjligt i Amerika. Och även om det självfallet vore fel att vi i Sverige framöver skulle få en statsminister ur en etnisk minoritetsgrupp bara för sakens skull så vore det en befrielse om vi från utlandet skulle få frågan om det vore möjligt kunde svara "Yes, we can".

Detta märkliga "Idol"...

Jag trodde ju aldrig i min vildaste fantasi att ett ämne/program som "Idol" skulle engagera mig men här sitter jag nu. Visserligen är det varken programmet, dess jury eller deltagare som fått mig att reagera utan medias rapportering om grannkanalens programledare Katrin Zytomierska.
Jag tänkte lämna hennes omdöme "bögig" därhän eftersom det tydligen är så positivt menat att 90% av alla Stockholmskillar tycker att det är positivt. Jag kan emellertid häpnas av beundran över Zytomierskas förankring i den manliga delen av huvudstadens befolkning. Antagligen borde jag kanske skicka henne ett tack-kort för att hon delat med sig av denna lokala komplimang så att jag, i egenskap av utomstående besökare, har ett ord att visa uppskattning med när jag besöker mina kamrater - varav många med rötter från Afrika, Asien och Sydamerika - i förortens Skärholmen.
Nej, då är det lättare att känna sig beklämd över tillmälena om "tjockisröster" för deltagaren LouLou Lamotte och "galet fyllo" beträffande Marcus Birro som också har reagerat över hennes beteende. För att börja med det förstnämnda tycker jag det är underbart när unga och vackra (n.b. att dessa egenskaper totalt saknar talangmässig signifikans utan helt och hållet är givna och i vissa fall orättvisa välsignelser av övergående art) människor nyttjar den självpåtagna rätten att förlöjliga andra som inte helt lever upp till den rådande tidens skönhetsideal. Invektiv som härrör sig till utseende är så påhittigt och intelligent. Man kan bara hoppas att vi får avnjuta förolämpningar som syftar till hårlöshet, fel hudfärg, överbett och svart hår framöver...
Samma fyndighet präglar förstås idén om att dra upp andras missbruk - i synnerhet om det inte längre är aktivt. Timingen var ju också oklanderlig; kort tid efter att i TV själv ha redogjort för hur mycket vin hon pimplar och att hon ofta stannar i sängen hela dagen efter. Man kan välja att endera tycka om Marcus Birro eller att inte göra det. I vilket fall kan man - i motsats till Zytomierska - konstatera att han är duktig på vad han gör.
Till syvende och sist är det förstås kanalledningens ansvar och fel att det går såhär genom att anlita inkompetenta proglamledare vars meriter är att en gång ha gift sig med en "kändis" och att ha sociala färdigheter inom de breda folklagren på Stureplan. Kastar jag själv sten i glashus och är elak nu? Kanske men trots att jag inte är "någon" så har även jag satt en ära i att vara duktig på vad jag har sysslat med (en av mina tidigare sysslor framgår ju av mittbloggnamn) och utan tvivel är det ren och skär inkompetens om man som programledare i TV inte ens vet vad granskningsnämnden är för något.

All vår början bliver svår...

Så har man reggat en blogg - är det bra? Jag kan ju inte säga att jag läser andras bloggar så på sitt sätt är det måhända lite hyckleri över det. Får väl se till att blogga bättre i så fall för att rättfärdiga det.